Jag har alltid närt en dröm om att få bli uppfinnare. Under hela min uppväxt höll jag på och tricksade och snickrade på olika skumma grejer. Men det har liksom inte blivit av någon uppfinnarkarriär i vuxen ålder. Kanske är det för att allting redan är uppfunnet. Tänk efter här nu. Vi lever i en viss typ av samhälle. I det samhället måste det rent logiskt och matematiskt finnas ett begränsat antal teoretiskt möjliga uppfinningar, i varje fall om det ska vara användbara på något sätt. Det kanske är så att den gränsen är uppnådd nu, allt av värde som går att uppfinna är redan uppfunnet. Fast det vore allt bra tråkigt, så jag tänker fortsätta labba och mixtra ändå. Just nu håller jag på att utveckla ett preparat som ska lindra besvär vid klimakteriet. Nu inser jag förstås att det redan finns massvis av sådana medel. Men jag tror faktiskt att jag är någonting nytt på spåren här.
Alla borde ha pool. Jag tycker verkligen det. Allvarligt talat förstår jag inte hur man står ur utan en sådan. Hur står folk ut egentligen? Men det finns många märkliga företeelser i vårt samhälle idag. En god vän från en av mina klubbar berättade på fullaste allvar att det till och med finns folk som har båtar som är kortare än tolv meter. Naturligtvis trodde jag inte på honom först. Men så gjorde jag lite egna efterforskningar. Det visade sig att det min vän sagt inte bara var sant utan att det värre ställt ändå. Vissa människor har ingen båt alls. Jag blev djup chockad. Hur tänker folk egentligen? Jag menar jag kan ha viss förståelse för att vissa människor som i länder utan kust väljer att inte skaffa sig något fartyg. Nu skulle jag naturligtvis ha en båt på minst 14-15 meter även om jag råkade vara född och boende i Saharaöknen. Men jag förstås även en del av de som bor i den afrikanska öknen väljer att satsa på annat. Men i Sverige i dag? Det är faktiskt nya tider nu och folk får allt ta och anpassa sig.
Inte nu igen. Nu är det säkert tredje gången på ett år som jag drabbas av öroninflammation. Det är helt sjukt egentligen. Man ska inte behöva få samma åkomma så ofta. Jag måste ha ett särdeles uselt immunförsvar i örontrakten eller något. Visst är det så att en del får vissa sjukdomar ofta de är mottagliga för just det eller det viruset eller den bakterien. För vissa är de vanliga förkylning som är problemet, andra får urinvägsinfektion stup i kvart och andra får dras med halsfluss i tid och otid. För mig är det öroninflammation. Men börjar bli väl många gånger på så kort tid, fortsätter det i den här takten så blir jag väl döv snart. Det har jag igen vidare lust med. Min nuvarande läkare säger att jag ska äta mitt penicillin så går det över. Visst gör det, för den här gången ja. Men så då? Så här kan det inte fortsätta.
Jag är inte säker på det här alls. Men något måste jag göra. Och det snart. Annars vet inte vad som återstår. Plastikoperation kanske. Jo, det lutar faktiskt åt att det blir något sådant. Jag menar vad skulle jag annars ta mig till? Visst, jag kanske kan emigrera till Costa Rica eller något land i den stilen där jag kan ligga lågt ett tag. Frågan då är bara hur jag då ska få med mig det jag behöver och som rätteligen är mitt. Äh, det borde väl gå att lösa tycker jag. Jag har på det hela taget svårt att se att det skulle vara kört på något sätt. Faktiskt så är jag ganska optimistiskt lagd över lag, vilket ju är bra. Fast det innebär också att jag har en viss tendens att lite väl lätt på en del saker vilket kan ligga mig i fatet. Det borde inte vara så den här gången, men det skadar förstås inte att tänka igenom allt en extra gång.
Jag behöver komma i form igen. Den senaste tiden eller de senaste två åren så där har jag lagt av mig något fruktansvärt. Jag har bara jobbat och i mitt jobb sitter man stilla hela dagarna. Men det är ändå så pass ansträngande att jag inte orkar göra så mycket på fritiden men än att äta vila och umgås med familjen. Nu verkar det visserligen som om jag kommer få en något lättare arbetsbörda och kan göra något åt min tilltagande kroppshydda. Problemet är bara att min träningsmetod eller det som var min träningsmetod är löpning och jag orkar helt enkelt inte springa så mycket att det ger något resultat när jag är så pass tung som jag är nu. Jag behöver alltså först öka min fettförbränning rejält på något sätt. Tappa tillräckligt många kilon så att jag orkar komma igång och träna på riktigt. Det ska väl inte vara så svårt, eller?
Charlton Heston var en intressant man. Först en lite märklig skådespelare (han talade tydligt och överartikulerat som man gör på teaterscen för att nå ut till de bakre raderna) medan sedermera också, välförtjänt, framgångsrik som få. Hans kanske mest kända roll är nog rymdkaptenen I Apornas Planet, en verklig klassiker på alla sätt och vis. Under tiden, han storhetstid alltså så engagerade han sig mot rasism, krig och förtryck. Alltså en både sympatisk och begåvad man. Tills han vände helt om och blev galen tokhöger och vapenviftare. Hur det gick det till egentligen? Jag bryr mig egentligen inte. För det första så är karlen död och för det andra så hindrar inte hans tokiga politiska åsikter mig ifrån att uppskatta mannen skådespeleri. Han ha haft vilken som helst anledning till att byta sida så där, kanske fick någon skellettsjukdom som till benskörhet, vad vet jag. Äh man ska inte hålla och spekulera för mycket i det.