Jag har alltid närt en dröm om att få bli uppfinnare. Under hela min uppväxt höll jag på och tricksade och snickrade på olika skumma grejer. Men det har liksom inte blivit av någon uppfinnarkarriär i vuxen ålder. Kanske är det för att allting redan är uppfunnet. Tänk efter här nu. Vi lever i en viss typ av samhälle. I det samhället måste det rent logiskt och matematiskt finnas ett begränsat antal teoretiskt möjliga uppfinningar, i varje fall om det ska vara användbara på något sätt. Det kanske är så att den gränsen är uppnådd nu, allt av värde som går att uppfinna är redan uppfunnet. Fast det vore allt bra tråkigt, så jag tänker fortsätta labba och mixtra ändå. Just nu håller jag på att utveckla ett preparat som ska lindra besvär vid klimakteriet. Nu inser jag förstås att det redan finns massvis av sådana medel. Men jag tror faktiskt att jag är någonting nytt på spåren här.